Igångsättning av förlossning?

Igångsättning? Eller som någon kommenterade: “Är det inte dags för vräkning nu?” och jo – i slutet av veckan som kommer nu, så är det faktiskt det. Visst, det KAN hända när som helst men om det fortsätter såhär lugnt så blir det igångsättning = en form av vräkning

Usch, jag har hört många skräckhistorier om igångsättning. Att det kan bli förfärligt utdraget. Att det kan dröja upp till två dygn från det att igångsättningen inletts till dess att själva förlossningen startar. Två dygn, hjälp! Och att det är svårt att reglera, det vill säga att värkarna antingen blir för täta och starka eller för svaga.

Sitter också här på söndagskvällen och googlar om “igångsättning + risker” och “hinnsvepning”, puh… Nej, nu ska jag nog lyda det goda rådet jag ger i min egen “Ebbas gravidbok” (!) och INTE oroa mig för sådant jag ändå inte kan styra över och INTE fastna i kilometerlånga Familjeslivs-trådar som inte direkt lugnar. Snart dags för sista avsnittet av “Innan vi dör” också, sååå spännande!

Hela havet stormar-manövern

Glada men trötta barn ikväll, efter att ha varit på kalas hela eftermiddagen. Nu sover de gott i sina sängar, eller rättare sagt – lillpojken sover som vanligt (på tvären) i vår säng och dottern somnade – som vanligt – till att jag läste, vartefter jag försiktigt (ej lätt med vecka 41-mage) krånglade mig ur sängen utan att väcka henne…

Snart blir vi fem och jag har tänkt en del på det här med nätterna. Ordning och reda på nattningar och sängplatser är väl inte vår bästa gren, om man säger så?!

Kan bli så avundsjuk på andra som lägger barnen prick samma tid varje kväll, runt sju – halvåtta. Pang, bom, saga, släckt, gonatt. ‘Ursäkta men… Somnar de alltså SJÄLVA?’ frågar Johan och jag förundrat.

Well, vi är bra på annat, tänker jag då. Efter att ha kämpat MYCKET med 5-åringen (provat alla metoder och de flesta tänkbara varianter och rutiner) så föll vi liksom in i… ‘Nu är det såhär, det får duga’. Så länge vi alla får sova, här och nu, så kör vi på det som funkar. Och känns bäst i hjärtat. Kvällarna blir lite kaosiga ibland, ibland inte alls. Ibland en madrass på golvet i vårt rum för något av barnen, ibland en av oss med båda barnen i vår säng. Ibland sover jag med dottern i hennes 120-säng (BÄSTA grejen för övrigt, att en rejäl och skön 120-säng får plats i hennes sovrum).

Det som gör att flest får sova mest, det kör vi på!? Sedan måste jag väl erkänna att det är himla mysigt att sova med barnen, inte alla nätter men rätt ofta. Sonen kan vi lägga i egen säng hundra gånger om – men han vaknar jämt vid ett och kommer tassande över till oss. Sover han däremot i vår säng, så sover han som en sten natten igenom. Gärna till halvåtta.


Hej magen, denna lördagskväll en vecka över tiden. Hur ska det bli när en till människa ska in i den här ganska svajiga hela havet stormar-manövern? Jaja, det grejar sig…