Kungligt bröllop jag LÄNGTAR efter!

Men alltså, vi MÅSTE ju bara prata om DETTA… Detta!

Herregudars, så glad jag blev när jag vaknade mitt i natten borta i USA (eller om det var tidigt på morgonen?) och fick nyheterna om att prins Harry förlovat sig med amerikanska skådespelerskan Meghan Markle. Oj, oj, oj!

Sååå kul! Detta bröllop är jag peppad inför, kan jag säga. Jag sa till Emilia att jag typ är sugen på att åka över till London för att vara på plats. Jag vill liksom vara på plats och känna in bröllopsyran. Så coolt par de tycks vara! Man måste ju älska att hon är amerikanska (och därmed växt upp i en värld där engelska prinsar typ inte är något man tänker jättemycket på), att hon är 81:a (hmm, lite partisk här – men jag kände mig liksom plötsligt så härligt ung, när en som är lika gammal som jag förlovar sig med prins Harry, hehe) OCH att hon har varit gift. Hon har kämpat i Hollywood, rest mycket i jobbet och hon har startat en egen livsstilssajt (“The Tig”, som hon stängde ner för något år sedan – bara det ett tydligt tecken på att hon var seriös med Harry). Hon tycks helt enkelt ha levt lite grand. Detta blir en härligt frisk fläkt i det brittiska kungahuset.

I will be back!

Alldeles nyss fick jag ett sådant otroligt FINT mail i inkorgen! Från en alldeles främmande människa, som följt bloggen så vi fick barn nästan samtidigt – och jag ska inte citera henne direkt, men det var så himla snällt och fint skrivet. Tänkte att jag då måste göra en uppdatering här. Och helt enkelt säga att – jo, jag finns kvar. Nej, jag har av flera skäl inte riktigt mäktat med bloggandet senaste veckorna. Ett stort och viktigt skäl – jag är delvis föräldraledig med min lillpojke, jag pusslar och kämpar för att få ihop det. De där små stunderna som finns annars, de… Finns liksom inte just nu.

Ni hittar mig såklart på Instagram på Insta stories (som jag ÄLSKAR!) och varje torsdag i Säker stil-podden. Dock, så är det ju HÄR i bloggen som jag får utlopp för mitt skrivande, vilket jag älskar. Och inte vill tappa, någonsin. Så därför tänker jag att jag ska hitta en smart och bra form – som förhoppningsvis kan uppskattas av dig som läser – för mer regelbundna uppdateringar. Typ, som “kungligt fredagsgodis”, och kanske fler fasta moment? Hmmm, förstår ni lite hur jag tänker? Ja, alla tips emottages tacksam!

Men kort och gott: I WILL be back!

Dröm-fredagskvällen 

Så här sitter man halvåtta, med två peppade men fredagströtta (bråk och gnäll är konstant typ en centimeter bort) barn, och längtar efter att kvällens ”Idol” ska börja. Det är som att JAG vill ropa: bööörjar det snart?! Hemmet doftar brända pepparkakor från i eftermiddags. Mysbrickan är dukad, ljusen tända, klossar och leksaker överallt på golvet, pizzakartongerna tomma, alla kommer somna i soffan innan röstningen är avgjord. Övertrött baby kämpar för att klamra sig fast mot vassa, låga danska designer-soffbordet, gång på gång. Ger icke upp. Men det gör snart jag. Efter den här veckan är jag så slut. Min man har varit i Göteborg med jobbet idag och ska komma hem klockan åtta – Då, mina damer och herrar, checkar jag ut. Och gör en het kopp te, som jag tänker dricka i lugn och ro. Utan baby i famnen. 

Att ett drömscenario för en fredagskväll skulle kunna vara detta, det tänkte jag nog inte riktigt pre-kids. Och om det inte lär härligt på beskrivningen ovan, så missade jag nyanserna. För det är ju, knasigt nog, ändå riktigt härligt. 

Fars dag genom tårarna 

”Vi gör comeback nästa år”, sa jag till min kära Johan när jag kom hem genom dörren, kvart över sex, med en påse takeaway-mat att värma. 

Söndagen för min del handlade inte om fars dag, utan om minnesstund för en kär vän. Timmar som var fina men som blev suddiga av tårar. Usch, det kändes tungt. Och så sorgligt. Nu hoppas jag på några timmars sömn, även om kampen om nattsömnen känns så futtig i sammanhanget. 

Vällinguppdatering (en dyster sådan) 

TACK! Jag har väl ändå världens bästa bloggläsare?! Fick nämligen så många bra knep kring detta med sömnen och vällingen. Kände därför också att jag måste uppdatera, så länge jag lyckas hålla ögonen öppna. Tyvärr en dyster uppdatering för nej, det blev inte mer än någon timmas sammanhållen sömn. Suck. Suck! Som ett brev på posten blev nämligen lillbabyn snorig, stackars liten. Och då hjälper ju inte all välling i världen. Nu har jag, mitt på dagen, faktiskt ringt in barnvaktshjälp för att få någon som rullar vagnen i två timmar. Och därför ska jag nu inte blogga, utan SOVA. Försöka i alla fall. Så nu drar jag på mig mjuka kläder, mitt på blanka dagen, och siktar på en timmas sömn. Godnatt!