Nej, ingen bra morgon

Skulle kunna skriva att det var underbart att komma hem igårkväll. Det är helt sant. Så glada, hela mitt lilla gäng och jag, över roliga dagar i Småland och på Astrid Lindgrens värld.

Skulle också kunna lägga upp en bild på gosiga babyben och skriva nåt i stil med: vi vaknade till en strålande morgon. Det är inte riktigt helt sant. Milt uttryckt. Nej, det blev ingen bra morgon ALLS detta. Och ingen bild har jag heller. 

Jätteledsen baby (fattar inte, han var såhär hela dagen igår också, kanske är det tand på gång? Snart fem månader nu. Han är sig INTE lik, bara gråter så fort jag lägger ner honom, snyft… Sov uselt inatt gjorde han också), urtrött 4-åring (vi kom hem vid tio igårkväll efter bil, tåg och buss från Vimmerby till Falsterbo) som satt i soffan beställde “smörgås, uuuutan kanter, rostad, mamma” och 6-åring som ville ha hjälp med att bygga leksaksstallet uppe på loftet (“någon har taaagit ryktborsten” – eh, den är typ fyra milimeter lång…) exakt samtidigt som 4-åringen “inte ville sitta eeeensam och äta frukost”. Och jag, som sprang upp på loftet med ledsen baby på axeln, ner igen och upp igen och egentligen bara också ville kunna ropa på någon efter kaffe, en ostsmörgås och en dusch. Tack. Gärna ensam. För att ta sats för att packa upp väskorna från Småland, bädda rent och hänga en tvätt, plocka i evighetsplocket och… Ja, ni fattar.

Tio djupa andetag. Tålamod, tålamod, tålamod. Ikväll kör vi mysbricka och tidig läggning. Av oss alla fyra.

Hej från Småland 

We did it! Vi kom hit – tre barn och jag! Trots att jag nu, i skrivande stund, ligger och trängs med sovande barn på en ytterkant i en ganska smal dubbelsäng så är jag rätt nöjd med livet. Barnen är mätta, somnade (halvelva, oh well) med ett leende på läpparna och har haft en riktigt härlig dag. Så även deras mamma. Känner mig helt enkelt… Kapabel. 

Här i Småland mötte vi upp med min mamma, som åkte hit med min systers två flickor som fortfarande har sommarlov från sin skola i USA. Vi gjorde ett mysigt stopp i skogen med picknick, barnen sprang in i en glänta och plockade bär. Sedan fortsatte vi mot Bullerbyn: 


Kanonväder, som ni ser! En sådan idyll. Man nästan känner Astrid Lindgrens själ sväva i den ljumma brisen bland de steniga åkrarna, blomstrande ängarna, kullarna och kohagarna. Faluröda stugor med vita knutar, gamla lador och söta trähus strösslade i det gröna landskapet. 

Bullerbyn var fint – men ett tips: ta med egen picknick. I fiket var det Delicato-bollar som gällde. Och här fanns inte jättemycket att göra, tyckte barnen och jag var benägen att hålla med. Tänk om de haft några små hus man kunde fått gå in och titta, en gammal skolsal eller bakstuga, ja vad som helst? Många tipsade mig om Ingebo hagar men det var tydligen stängt på måndagar, typiskt nog. 

Efter en sväng förbi Astrid Lindegrens Näs så åkte vi vidare till Astrid Lindgrens värld och lyckan var total, för alla åldrar, när vi kom in i parken. Äntligen. Det är helt unikt i sitt slag. Välskött, vackert, trevlig och hjälpsam personal, god mat, trivsamt, fina rabatter, ordning och reda och fascinerande för barnen att få komma rakt in i sagornas värld genom teatrarna och föreställningarna. Nu laddar vi om inför imorgon!

Ensam med barnen 

Dags att kavla upp ärmarna, nu kör vi! Nyss vinkade vi av Johan som åkte till stan för att jobba. Jag är kvar härnere en vecka till, fram tills skolan börjar. Passade på att cykla ner till stranden innan han åkte, för ett dopp…

Lyxen att cykla ENSAM ner till stranden. Kändes som jag skulle på fest, typ?! Värdesätter de små stunderna så mycket just nu. Kristallklart vatten som glittrade i solen, så underbart vackert det är i Skåne sådana här dagar.

Men nu har mannen alltså åkt. Mina svärföräldrar bor i huset intill, så helt ensamma är vi inte. De är himla snälla och hjälper till, barnen springer själva genom häcken på den lilla stigen över till farmor och farfar. Där är de gärna, kilar in i växthuset, får en smörgås, hjälper till att fixa med rens i trädgården eller spelar spel med farmor och farfar. Däremot bävar jag läggningarna lite (kanske mycket, när jag tänker efter) och eftermiddagsgnället. I kombination med att jag konstant är rätt trött. “Mammaaaa, vad ska vi göra nuuu”-diskussionerna. Tre barn är som sagt – känner jag – fullt ös, hela tiden.

För att krydda det hela lite så åker vi imorgon en sväng till Småland och Astrid Lindgrens värld! Det blir härligt. Ett härligt kaos!

Hjälp – solresa i oktober?

Parallellt med sökande efter höstpeppen – man kan väl också säga att det hänger ihop – så pågår akut sökande efter den perfekta oktober-resan till solen med tre barn, min tjejkompis och hennes två barn. ALLA tips tages tacksamt emot!

KRAV: Helst ingen tidsskillnad, helst hyfsat okej flygresa, ingen tretimmars-transfer längs snirkliga illamående-vägar. Helt okej barnvänligt, behöver inte mega-barnvänligt utan okej, liksom.

ÖNSKEMÅL: En härlig frukostbuffé med färsk frukt. Rent och fräscht. Trevligt. Utan att behöva paxa solstolar vid poolen i gryningen. Och rena, fluffiga handdukar. Gärna sandstrand nära, samt bra pool.

Vi har ju varit på Teneriffa, vilket var toppen. Grekland verkar, enligt de som vet, för kallt för slutet av oktober? Dubai verkar bra men så himla dyrt allting där som jag kollar på. Cypern, kan det vara något?

Augustideppet – nu kom det

Bloggfrånvaro på grund av visst augustideppande här. Usch. Trodde jag skulle slippa det i år, tack vare lille Ernst som varje dag, hela tiden, påminner mig om livets lycka. Det är förmildrat, absolut. Men icke helt borta. Som ett brev på posten kom det häromdagen. Tog farväl av min kära syster som nu åkt tillbaka till USA. Så himla långt bort. Sommaren, var det allt?

Stoppa tiden. Jag är inte alls redo att säga hejdå ännu. Alla höga förväntningar, så oändligt mycket jag längtat efter de här veckorna. Alla vi skulle hinna träffa, alla trevliga stunder jag hade sett framför mig – som absolut blev av, jag är jätteglad över allt som varit men… Ändå inte alls redo att inse att det lider mot sitt slut. Jag som skulle bli stark och pigg, sedan då. Det hände ju INTE, kan man lugnt säga. Suck, det gick för fort. Som alltid. Känner mig just nu lite låg, jag vet att det vänder men just nu känns det såhär. Ber att få återkomma.