Tio dagar utan smink 

Vanligtvis – alltså, tio av årets tolv månader – blir jag så trött på alla som säger “jag sminkar mig ALDRIG till vardags” och tänker i mitt stilla sinne att jaha, det var ju kul för DIG men jag önskar att det gick. Utan lite concealer eller tunn, lätt färgad dagkräm, rouge och lite mascara (ingen lång rutin, utan typ fyra minuter framför spegeln) ser jag ut som att jag sovit två timmar. Ingen rolig syn i spegeln på morgonen, eller att få höra “du ser lite trött ut” med en medlidande blick. Kort sagt, det behövs lite smink för att se sådär fräscht naturell ut. 

Så oj, vad jag njuter av den här tiden på året när man får någfa fräknar, pyttelite färg och liksom ser levande ut – utan smink! Nu har jag inte öppnat necessären med smink på prick tio dagar… Brynen färgade jag veckan innan jag åkte, bör tilläggas, annars hade de varit vitblonda.  


De enda som sett detta är ju familjen – och de ser ju ingen skillnad. Vad jag vet?! Det är inte så att Johan brister ut i ett “åh, vad fin du ser ut osminkad” (tyvärr inte hans starka sida, aldrig varit) men däremot KÄNNER jag mig fin. Sedan är det så himla skönt att slippa, praktiskt som jag är. Jag älskar krämer och bra hårprodukter på sommaren och ibland även att pilla med eyeliner och fina skuggor men jag älskar lika mycket att helt koppla bort. 

Snart säger vi adios 

Snart säger vi adios till Mallorca för den här gången. Sådana underbara dagar vi haft, nästan två veckor! Vi behövde de här dagarna – ja, inte nödvändigtvis på Mallorca men borta hemifrån, bara vi fem. Det är ju en omställning för oss allihop. Den här våren har varit underbar men också upp-och-ned. Som vi väntat på denna lilla baby, syskonen utan att egentligen veta VAD som väntar. För det går ju inte att förstå, vi fick dem så tätt att storasyster inte minns. Hon hade inte ens fyllt två när lillebror Klas kom. Nu blev det någon helt annat. 

Nu har vi hunnit landa lite mer, genom att egentligen bara ha väldigt lugna dagar som ägnats åt – med lite undantag för mailade från telefonen, en poddinspelning och lite jobb vid datorn på kvällarna – oss. Dessutom har vi tankat på med sol, bad och värme. Och det tycks behövas?! Måtte det nu bli en fin juli och augusti hemma i Sverige. Ernst första sommar, den SKA bli bra! 

Förväntningarnas midsommar 

Glad midsommar från Mallis! Kan inte säga att jag längtar jättemycket hem när jag nyss fick en uppdatering från pappa på Marstrand – dans runt stången i grått regn, med paraplyer och gummistövlar…

Inte klokt ju. Att det jämt blir så på midsommar. Det är som att vädergudarna liksom KÄNNER alla förväntningar och bjuder på en kalldusch för att kyla ner dem. 

Midsommar, nyårsafton, julen – högtider med så mycket förväntningar. Jag är inte alls särskilt bra på det. Jag blir alldeles uppstressad av alla förväntningar, vill att det ska bli perfekt och blir förtvivlad när alla inte är jätteglada hela tiden. Typ så. Bättre då att fly fältet och bara plocka med en liten midsommarstång hemifrån…


Barnen var väldigt nöjda över att plocka fram den här till lunchen i skuggan! Hoppas att ni alla har en riktigt fin midsommar – och en alldeles lagom sådan, fri från krav och stress.

Let’s Dance i poolen och dagens mysterium 

Dagens pool-lek? Let’s Dance-leken, när man helt enkelt gör diverse nummer i poolen. Puh. “Mamma, nu är du Anja, så är jag Ellen…”. För såhär fridfullt, det är det inte jätteofta med tre barn. Det är liksom fullt ös hela tiden, och får man en liten stund kastar man sig över en bok, något mail eller skickar ett sms. Betalade jag simskolan, anmäla till fritids, kolla tågbiljetter, svara syrran, alltid är det något. 

Alltså en sak är ett mysterium för mig just nu. Jag FATTAR inte hur alla människor – men människor menar jag kollegor som bloggar, instar och influerar – HINNER få till alla dessa härliga bilder från sina semesterdagar? För att inte tala om bilder på sig själva? Vem fotar bilderna? Jag är lycklig om jag NÅGON gång kommer på att ta en bild på en snygg kaffe, frukost eller sallad innan den är uppäten. Skulle gärna lägga upp fler bilder här i bloggen men jag fattat inte hur folk GÖR? 

Alltid allas baby 

Tänker på min egen lillebror August när jag ser syskonen leka med lille Ernst. Kommer det alltid vara såhär, att han är lillprinsen? Alltid allas lilla minsting… Men August, visst fick du inga men av att Amy och jag låtsades att du var vår docka, klädde på dig dockkläder och körde runt dig i dockvagnen? Äh, jag vet ju svaret, för vår lillebror är en alldeles ovanligt fin och stark person. En sådan som alla tycker om. Klok, smart, rolig och rakt igenom schysst. 

Imorse spelade 4-åringen och 6-åringen badminton i hettan utomhus på stenläggningen, såklart ville de att babyn skulle vara med. Han satt i babysittern och tittade glatt på. 


Så lycklig och nöjd när han får vara med! Lyssnar, nyfiken blå blick och ett stort, lite snett tandlöst leende så fort han får lite uppmärksamhet eller en pratstund. Tänk så många pussar han får, denna lilla. Och så oroade man sig för att kärleken inte skulle räcka till.


Nu ska jag försöka svalka av honom med en blöt handduk, lyfte just upp honom ur vagnen och han var dyblöt av svett. Så varm. Hela tiden. Jaja, nästa vecka är vi i Skåne och då lär det problemet (tyvärr) inte vara så stort, om man ska tro väderleksutsikterna. Så man får tänka på det när svetten rinner.