Det tar lite tid (och hemlängtan) att få stressen ur kroppen

Tänk att man alltid glömmer – att det tar lite tid. För stora som små, för alla att hitta lugnet…

Igår flög vi hit tidigt, var framme vid lunch och på kvällen var jag helt MATT. Tänkte att “vad skulle vi hit och göra egentligen?” och jo, jag längtade nästan hem lite där jag satt och svettades ikapp med babyn. Svett, spanska myggbett, bråkande barn, myror, hetta och steniga uppförsbackar, vad skulle detta vara bra för? 


Hör ju själv hur bortskämt det låter men så var det – och då skriver jag det. Nu känns det redan bättre. Lite bättre. Barnen har haft en underbar dag. Bäst av allt var nästan den väldigt långsamma promenaden hemåt vid sjutiden på kvällen, genom byn och uppför det branta berget. Genomsvett blev jag av att skjuta vagnen uppför dessa uppförsbackar men det gick och det blev en spännande upptäcksfärd för barnen. Bara en sån sak som att jag nästan körde på en sköldpadda med vagnen, “den heter nog sköldis, mamma” sa 4-åringen. Och att vi gick förbi två åsnor, tre grisar och två galande tuppar. 

Sedan däckade vi hemma allihop. Till slut infann det sig, om än bara för en liten stund. Nyduschade barn som sjönk ihop framför “Sommarlov” på min mobil – och där kom det: lugnet. Lugnet! Då insåg jag varför vi åkte iväg såhär, mitt i värsta stressen. För att vara här i tio dagar, bara vi som en ny familj på fem. 

Inte konstigt att det tar lite tid, lite hemlängtan och lite stress-irritation i kroppen att gå från galna dagar i stan till detta. Ändå glömmer jag bort det varje gång. 

Livet på en tallrik 

Många hälsningar från Mallorca! Jorå, jag knölade ner både amningskudde och babysitter och jag är SÅ glad för det. Amningskudden blir genomblöt av svett men det gör inget. Gudars, här är så varmt. Hett. Luften är ljummen även nu på kvällen. Vi flåsar oss genom dagarna och barnen är hellre och svalkar sig i poolen än på land. Jag förstår dem… 

Här är min lunch idag, livet på en tallrik om ni frågar mig. Typ en av de få rätterna som är “nyttig” men ändå är lika gott som en efterrätt!? Nån som fattar hur jag menar här? Mums, så smarrigt hur som helst. Och med spanska tomater som smakar massor.

Nu har barnen somnat, två rödsvettiga under ett tunt lakan. Lillbabyn ligger här i babysittern och Johan och jag ska kolla på någonting på tv trots att vi är helt slut. Så himla skönt med den där lilla stunden av kväll med barnfritt lugn, liksom. 

Snart åker vi…

Förra året – just precis nu. På älskade Mallis. Och om några timmar sitter vi på flyget dit, nu en familj på fem. Herregud, skulle behövt ett fraktflygplan för allt jag vill ha med mig… Hur ska detta GÅ?! 

Jag försöker tänka att det löser sig. Och att det mesta går att lösa på plats. Att imorgon vid den här tiden ligger jag i sängen där, på Mallorca. Men fasen också, nu kom jag på att jag vill ha med amningskudden också. Kan man knöla ner den i vagnen kanske? 

En alldeles nydöpt 

Idag var det äntligen barndop för vår älskade minsta baby. Jag skriver äntligen för att det är så härligt med barndop. Ljust, fint och lyckligt – och förstås också viktigt, för mig. Annars kunde vi ju haft namngivningsceremoni eller så, vilket kan vara precis lila fint. 

Här ligger han i den 150 år gamla dopklänningen från mammas familj. Så mycket historia i det plagget, så många som döpts i denna klänning. Fantastiskt ändå. Lille Ernst Kristian Svante, alldeles nydöpt. Det blev ett litet dop i Djurgårdskyrkan för de närmaste. Men mamma hade ändå bakat två tårtor, mormors bästa recept på fransk chokladtårta. Alltså, den är så GOD! Nu har vi den ena kvar till efterrätt ikväll, när vi har kompisar från Skåne kvar på middag…

Återkommer med fullständig rapport, nu ska jag slänga upp fötterna och dricka ett stort glas vatten innan middagen. 


Sedan ska vi skåla för Ernst såklart!

Vi kanske ses, det finns en chans 

Vi grejade det! Helt knäppt – men det gick! Det var nog meningen att jag kände att jag inte KUNDE göra mig av med biljetterna. Fick idag tag på svärföräldrar som ryckte in och sedan hoppade jag på cykeln efter att ha tankat Ernst full med mjölk…

Åh, jag behövde verkligen tankas på med just precis detta. En sådan här kväll. Kärlek, vänskap, skratt, junikvällens skymning över Stadion och Håkan Hellström. Även om jag kommer vara dödstrött på dopet imorgon. Så får det helt enkelt vara. Det var det värt.