Dröm-fredagskvällen 

Så här sitter man halvåtta, med två peppade men fredagströtta (bråk och gnäll är konstant typ en centimeter bort) barn, och längtar efter att kvällens ”Idol” ska börja. Det är som att JAG vill ropa: bööörjar det snart?! Hemmet doftar brända pepparkakor från i eftermiddags. Mysbrickan är dukad, ljusen tända, klossar och leksaker överallt på golvet, pizzakartongerna tomma, alla kommer somna i soffan innan röstningen är avgjord. Övertrött baby kämpar för att klamra sig fast mot vassa, låga danska designer-soffbordet, gång på gång. Ger icke upp. Men det gör snart jag. Efter den här veckan är jag så slut. Min man har varit i Göteborg med jobbet idag och ska komma hem klockan åtta – Då, mina damer och herrar, checkar jag ut. Och gör en het kopp te, som jag tänker dricka i lugn och ro. Utan baby i famnen. 

Att ett drömscenario för en fredagskväll skulle kunna vara detta, det tänkte jag nog inte riktigt pre-kids. Och om det inte lär härligt på beskrivningen ovan, så missade jag nyanserna. För det är ju, knasigt nog, ändå riktigt härligt. 

Fars dag genom tårarna 

”Vi gör comeback nästa år”, sa jag till min kära Johan när jag kom hem genom dörren, kvart över sex, med en påse takeaway-mat att värma. 

Söndagen för min del handlade inte om fars dag, utan om minnesstund för en kär vän. Timmar som var fina men som blev suddiga av tårar. Usch, det kändes tungt. Och så sorgligt. Nu hoppas jag på några timmars sömn, även om kampen om nattsömnen känns så futtig i sammanhanget. 

Vällinguppdatering (en dyster sådan) 

TACK! Jag har väl ändå världens bästa bloggläsare?! Fick nämligen så många bra knep kring detta med sömnen och vällingen. Kände därför också att jag måste uppdatera, så länge jag lyckas hålla ögonen öppna. Tyvärr en dyster uppdatering för nej, det blev inte mer än någon timmas sammanhållen sömn. Suck. Suck! Som ett brev på posten blev nämligen lillbabyn snorig, stackars liten. Och då hjälper ju inte all välling i världen. Nu har jag, mitt på dagen, faktiskt ringt in barnvaktshjälp för att få någon som rullar vagnen i två timmar. Och därför ska jag nu inte blogga, utan SOVA. Försöka i alla fall. Så nu drar jag på mig mjuka kläder, mitt på blanka dagen, och siktar på en timmas sömn. Godnatt! 

Välling-genombrottet! 

Alltså, jag MÅSTE bara dela med mig! För jag blev så lycklig. Efter att nu i lite mer än sju månader ha ”sovit” med baby klistrad mot mig – så fick jag ikväll se en liten strimma av hopp när han drack en deciliter VÄLLING! Halleluja! Alltså, jag vet ju inte om det kommer mätta = bättre sömn / längre sömnpass. Men jag hoppas verkligen det. Rent logiskt borde det väl bli så?

Hur mycket jag än älskar amningen – njuter av stunderna, närheten, lugnet – så vet jag ju att det kommer ta slut. Då har jag sparat stunder som denna i hjärtat. Här sitter vi i eftermiddagssolen på Mallorca. Första sommaren som trebarnsmamma. Jag kan riktigt se på bilden, känna, hur bra jag mådde just den där stunden. 

Jag får se hur länge det blir amning. Förhoppningsvis kommer det naturligt, att lillbabyn helt enkelt känner sig redo att gå över till mat. En klok läsare kommenterade det, att det är härligt att vänta in babyn. Men om det inte gör det (vilket jag misstänker, han ÄLSKAR verkligen amningen…) så måste jag till slut vänja av honom – för inom en överskådlig framtid behöver jag ju få en god natts sömn. Min omgivning behöver nog också (!) att jag får en god natts sömn. Så håll tummarna för att vällingen hjälper.

Just ovanför vattenytan

Hallå kära blogg! Jodå, jag finns här också – fortfarande. Men sen vi kom hem från Spanien har det handlat om att få ihop det, att hålla huvudet ovanför vattenytan helt enkelt. Så nej, jag har inte hunnit med bloggen. Eller riktigt haft ork, om jag ska vara helt ärlig. Alls. 

Tar nya tag inom kort, det lovar jag. För det vill jag. Älskar ju min mest skrivande ”kanal” och att få utlopp för det! Hoppas att ni finns kvar då, kära läsare och följare…