December – och ett livstecken

December. Och jag ville uppdatera med ett livstecken här i min älskade blogg. För den är inte alls nedlagd. Jag håller på och laddar om. Omstart. Samlar ny kraft, inför 2018!

Då blir det “blogg-nystart” med nya moment (tack för all input) och kungligt fredagsgodis och massa annat som jag tror (äsch, vet?!) att ni  kommer gilla. Ny header, ny “inredning”. Fram till dess får ni stå ut med att jag är ganska usel som bloggare. Uppdaterar då och då. Ni som kommenterat kring det: jag vet. Men tack för att ni påminner mig… Eller nåt.

Nystarten, “uppfräschningen” blir alltså i januari. Ser fram emot att presentera den för er. Just nu pågår jobb bakom kulisserna. Först – slutspurten. Racet fram till mål: julledigheten. Nu när året lider mot sitt slut – så tittar man ju också tillbaka på ögonblicken som fångats på bild…

Som den här dagen, på vår grönskande gård här i stan. Fångad av underbara fotografen Kate Gabor. Min lillpojke med sin alldeles egna frisyr, som stod rakt upp de första månaderna av hans liv! Bilden var egentligen inte själva “plåtningen”, jag ville få till en fin syskonbild på alla tre. Men så stod jag där och höll Ernst, när Marianne och Klas sprang runt på gräsmattan – och Kate fångade ögonblicket. Blir så glad av den här bilden! Då tänker jag inför 2018 att… Det blir inte så mycket löften om vad jag ska bli bättre på. Det blir istället ett löfte om att fortsätta försöka ta vara på ögonblicken. Fortsätta kämpa med att balansera allt det i livet som jag älskar. Mina kära – och mitt kära jobb. För jag tänker härmed faktiskt ge mig själv en (snäll) klapp på axeln och konstatera att du, Ebba, gör det rätt bra. Trots allt.

Läs om vår kommentarspolicy