Fars dag genom tårarna 

”Vi gör comeback nästa år”, sa jag till min kära Johan när jag kom hem genom dörren, kvart över sex, med en påse takeaway-mat att värma. 

Söndagen för min del handlade inte om fars dag, utan om minnesstund för en kär vän. Timmar som var fina men som blev suddiga av tårar. Usch, det kändes tungt. Och så sorgligt. Nu hoppas jag på några timmars sömn, även om kampen om nattsömnen känns så futtig i sammanhanget. 

Läs om vår kommentarspolicy