Tillbaka till Göteborg

Tittar ut över höstgrå himlen utanför, dricker andra koppen kaffe. Eller är det tredje? Förmodligen. Njuter av lugnet hemma. Tystnaden. Den ack så sällsynta tystnaden. Den stora lyxen: bara JAG hemma. Johan tog precis med nymatad baby och barnen ut på gården för att leka, eftersom jag måste jobba undan med manus inför imorgon när jag åker ner till Göteborg för att jobba i två späckade och väldigt roliga dagar. Jag har nämligen den stora äran att jobba med Hasselbladspriset, eller Nobelpriset i fotografi som det också kallas. Inte så konstigt, då det är världens största – och mest prestigefyllda – pris i fotografi. Och på måndag ska detta stora internationella fotopris alltså delas ut i Göteborg. Då håller jag i trådarna på scenen och genom hela galakvällen på Göteborgs konstmuseum. Imorgon, söndag, är det genrep och möte och på måndag gäller det. Ett stort och viktigt uppdrag. På engelska dessutom. My Gawd, in English! Hjälp – help. Alltid lite extra nervöst. Får ofta frågan om jag blir nervös och svaret är: ja. På engelska? Dubbelt så nervöst… Hur trygg man än känner sig med engelska så är det liksom en extra utmaning.

Kan inte låta bli att tänka på förra årets prisutdelning och gala, jag tror att den här bilden plåtades (av Beata Holmgren) nästan samma vecka…

En växande mage med en liten, liten människa som sakta formades därinne. Älskade lilla Ernst. Som nu är den mest självklara biten i vårt familjepussel och som gjort det komplett och hundra gånger härligt mycket… snurrigare. Självklart följer han med till Göteborg, eftersom det trots goda försök ännu inte är jättemycket fokus på maten. Om man säger så. Amningen gäller, och mamma och pappa är ju i Göteborg och hjälper mig med avlastning när jag behöver jobba. Det kommer bli bra. Men nej. Nu, fokusera: manusjobb! Ska bara fylla på med lite mer kaffe först, och en liten bit choklad…

Läs om vår kommentarspolicy