En lycklig Ebba i höstsolen

Men titta. Här stod jag mot en husvägg i höstsolen för snart ett år sedan – men en växande liten varelse i magen. Min älskade baby, min lille Ernst. Jag skulle just banda en intervju med kronprinsessan Victoria (för TV4 och “Kungahuset 9 – 5”) och vattnet glittrande så fint att fotografen blev alldeles lycklig. Jag var också så lycklig, redan då. Nervös förstås, men det hade ändå börjat växa till sig därinne så att jag vågade drömma mer på riktigt. Säga drömmarna högt, till och med.

När jag ser den här bilden kan jag direkt känna hur härligt det var att lägga en hand på magen och veta att han fanns därinne, med mig, hela tiden. Saknar jag det, att vara gravid?

Faktiskt inte. Gången innan gjorde jag det. Och även första gången. Men inte den här gången. Det kan låta himla präktigt detta – men jag var så GLAD över att det blev som det blev. Över att jag fick vara med om detta igen, så jag njöt så mycket jag kunde. Var i “nuet” så gott jag kunde. Jag gjorde ett drömprojekt med min gravidbok som blev podd, där jag verkligen grottade ner mig i ämnet. Jag kände mig fin i min gravidstil, vågade ta ut svängarna och jag tränade och mådde så bra jag bara kunde. Alltså, inte hela tiden såklart, jag var fruktansvärt trött och stressade på tok för mycket. Också. Men jag var samtidigt i grund och botten så himla glad. Det är jag fortfarande, mitt i vardagsröran, höststressen, snoriga näsor och panikpackade mulle-matsäckar. Livet är bra, om man får säga så?

Läs om vår kommentarspolicy