Ensam med barnen 

Dags att kavla upp ärmarna, nu kör vi! Nyss vinkade vi av Johan som åkte till stan för att jobba. Jag är kvar härnere en vecka till, fram tills skolan börjar. Passade på att cykla ner till stranden innan han åkte, för ett dopp…

Lyxen att cykla ENSAM ner till stranden. Kändes som jag skulle på fest, typ?! Värdesätter de små stunderna så mycket just nu. Kristallklart vatten som glittrade i solen, så underbart vackert det är i Skåne sådana här dagar.

Men nu har mannen alltså åkt. Mina svärföräldrar bor i huset intill, så helt ensamma är vi inte. De är himla snälla och hjälper till, barnen springer själva genom häcken på den lilla stigen över till farmor och farfar. Där är de gärna, kilar in i växthuset, får en smörgås, hjälper till att fixa med rens i trädgården eller spelar spel med farmor och farfar. Däremot bävar jag läggningarna lite (kanske mycket, när jag tänker efter) och eftermiddagsgnället. I kombination med att jag konstant är rätt trött. “Mammaaaa, vad ska vi göra nuuu”-diskussionerna. Tre barn är som sagt – känner jag – fullt ös, hela tiden.

För att krydda det hela lite så åker vi imorgon en sväng till Småland och Astrid Lindgrens värld! Det blir härligt. Ett härligt kaos!

Läs om vår kommentarspolicy