Att visa barnen eller inte? 

Gillar verkligen Elsa Billgrens blogg och kom på att jag tänkte länka till ett inlägg hon skrev häromveckan: om att visa upp barnen i sociala medier. Ett ämne jag såklart tänker extra mycket på nu, med lille Ernst. 


Känner väl igen mig i Elsas resonemang. Jag tänker nog också “knäppt och säkert ologiskt” men går på magkänslan till 100%. Magkänslan säger att jag, just nu, när jag håller i kameran, verkligen inte har några problem alls med att lägga ut lite bilder på vår älskade lillbaby. Han sprider så mycket glädje, vår solstråle, så jag kan liksom inte låta bli! 

Så har vi gjort med de två andra barnen – och sedan, när de blir större, så känns det plötsligt väldigt naturligt att sluta visa upp dem på samma sätt. Det vet jag vid det här laget. Ni som följer mig vet ju att jag inte blurrar ansikten, utan mer att jag väljer bilderna. 

Och nej, jag är inte superkonsekvent och tänker inte sätta mig på några höga hästar här om vad jag tror är rätt och fel. Jag har varit med i tidningen Mama och barnen har varit med i Amys och mina kokböcker. Noga valda bilder som känns bra utifrån magkänslan. Är så glad över dem och jag hoppas att det blir kul minnen! Våra barn har en mamma som driver Ebba von Sydow AB med allt var det innebär. Jag älskar att skriva och jobba med livsstil, mode, familj, ja allt som mina uppdrag handlar om – och jag utgår mycket från mig själv. Självklart blir de en del av det. Med det vill jag säga att jag kanske hade resonerat annorlunda om jag haft ett mer “vanligt” jobb, då hade jag nog aldrig haft ett “öppet” Instagram-konto till exempel. 

Kontentan är väl egentligen att det är viktigt att tänka igenom alla sådana val man gör, som gäller barnen. För det är ju deras liv trots allt, inte mitt. Mitt viktigaste jobb är att vara en bra förälder och ta kloka beslut. Därför är jag försiktig, hellre skippa bilden om jag tvekar. Alltid. På samma sätt tänker jag mycket kring sådant jag skriver om barnen – för allt handlar ju inte om bara ansiktsbilder eller inte. En människa är mycket mer än så. En text, krönika eller ett blogginlägg kan vara tusen gånger mer personligt än en ansiktsbild. 

Hjälp, så svårt detta! Jaja, jag är absolut inte perfekt och säkert inkonsekvent – men jag känner mig rätt trygg i det som vi gör, just nu. Och det är väl det viktiga. Tänker jag. Hur tänker ni? 

Läs om vår kommentarspolicy