Grönsaksgumman vs Lollo och Bernie 

Det är rätt långt från Lollo och Bernie, den här semestern. På gott och ont. På gott: äventyren i vardagen här. Motsatsen till bufféfrukost är nog detta, exempelvis: att promenera den (ganska strapatsrika) lilla slingrande branta vägen ner till byn och handla frukt och ägg hos damen som säljer inne i sin trädgård. “Mamma, förstod du något av vad den där grönsaksgumman sa?”, undrade barnen försiktigt. Nja, alltså, min skolspanska (spanska-C…) sitter långt, långt inne. Och damen som sålde pratade inte ett ord engelska, i alla fall inte med mig. Men på något sätt lyckades vi kommunicera och handla med oss minipäron, bönor, nektariner och persikor hem.

Barnen vill ju däremot gärna ha Lollo och Bernie, jag gissar att det är något de pratat om med kompisar. Fullt förståeligt. Det blir ju alltmer sånt (“Mamma, varför har ALDRIG vi varit på ett lekland?” – “Jo, alltså, eh…”). Så ikväll tittade vi på sången på Youtube, jag fick lära mig första versen och sedan sjöng vi den nästan hela promenaden nedför berget i hettan. Alla nöjda. Ja, kanske förutom jag eftersom jag har den där sabla sången på hjärnan nu, för alltid förmodligen. “Vi är bästa vänner och vi bor i miniland….”. Gah!

Läs om vår kommentarspolicy