Din hand i min 

Denna lilla hand i min. Det mjukaste och finaste man någonsin kan föreställa sig. Fortfarande så ny. Blir lätt kall, precis som fötterna. 

Tänk att få följa en sådan här liten människa, att få hålla den här lilla handen från livets allra första början. Från ögonblicket jag aldrig glömmer, kvällen för tre veckor sedan i förlossningsrummet, när jag fick hans varma, kladdiga men sidenmjuka kropp mot mitt bröst och kände hans första andetag. 


Att få hålla hans hand när han tar de första snubblande stegen, när han upptäcker världen, över gatan – akta dig, stanna där, var försiktig – genom skrubbsår såväl som hjärtesorg och ända tills han släpper min, krånglar sig ur mitt grepp – och klarar sig alldeles själv. Men även då, så hoppas jag att han vet att jag finns där. När han behöver någon att hålla i handen. Alltid.

Läs om vår kommentarspolicy