Avundsjuk på autosvar

Läste hos Bloggkommentatorerna att de INTE var avundsjuka på min jobbstress, såhär i 41:a veckan. Jag förstår dem. Och jag håller med. Fick också en kommentar om detta som jag funderade lite över:

Ebba, nu ska du helt strunta i jobbgrejer och fokusera på dig själv och familjen helt och hållet. Du måste unna dig mammaledighet också, annars är det ingen idé att få en bebis till. Jobbet finns kvar när du är redo…”

I teorin håller jag med. Eller alltså, jag håller inte med om “ingen idé att få en baby till” (herrejösses) MEN jag håller med om att man måste unna sig ledigt. Eller nej, förresten, jag håller inte med om det heller – för att “unna” sig blir lite skevt i sammanhanget: att ta hand om en ny liten människa är ett hårt men alldeles underbart heltidsjobb.

Sedan innebär min yrkesroll, där jag driver mitt eget bolag med allt kommer med det, att jag har svårt att checka ut helt. Det är en tillvaro jag aldrig nånsin vill byta mot något annat.

Jag älskar att jag idag lyckats göra min passion och mina intressen till mitt JOBB. Är väldigt stolt över det! Trots all stress, stundvis galna deadlines och allt helgjobb som jag säkerligen gnäller alldeles (!) för mycket över, inte minst här i bloggen. I slutändan är det alltid värt det. Det är faktiskt BARA i sådana här lägen i livet jag blir avundsjuk på de som kan vinka hejdå till jobbet en till två veckor innan beräknat datum och sätta på autosvaret

PS. Fotot på mig och magen, plåtat av Emily Dahl!

Läs om vår kommentarspolicy