Att unna sig något fint 

Här sitter jag intill sängen på golvet och surfar på väskor, ömsom tips mot mjölstockning. Jag KAN ju alla, har testat allt. Men det känns ändå som en liten tröst att läsa och få bekräftat att jag gör vad jag kan. Inne på andra dygnet med illrött område på ena bröstet nu och har fortfarande feber. Du som haft detta någon gång vet hur sjuk och ynklig man känner sig. 

Senare idag ska jag dock ha ett gäng härliga mammor på lunch på mitt kontor borta på Nybrogatan. Har sett fram emot det i veckor och är så glad över gästlistan: härligt många smarta, coola och inspirerande mammor. Så ställer in det, nej det gör jag bara inte. Vi kör, jag laddar med Ipren och det kommer gå fint. 

MEN. Sedan. Senare i eftermiddag. Eller imorgon kanske. Då tänker jag unna mig något riktigt fint. Därav handväsk-surfningen… 

Neeeeej – inte nu igen! 

Flyger lite under radarn här på grund av… Jomenvisst. Mjölkstockning. Jag känner mig så in i bomben ynklig just nu. Frusen, trött, febrig, alldeles öm på hela vänster bröst och huvudvärk som tack och lov går att hålla i schack med värktabletter. Kan ju det här vid detta laget. Men när han snart är sex månader, vad är rättvisan i det undrar man? Suck. Jaja. Det kan vara värre. Det kan alltid vara värre. Men just nu känns detta ganska så värst. För mig. 

Jag vet hur det kom sig, det var på flyget hem från Nice igår. Vi blev sittande en timma extra på planet. Jag satt längst in vid ett fönster med en främmande människa intill och kunde därför mest mata på ena sidan, om ni förstår? Så han åt på ena sidan HELA vägen. Usch, är så sabla trött just nu. 

Mitt drömhus (men vi la inget bud) 

Sen måndagskväll – och vi är äntligen hemma igen. Hemma efter en alldeles underbart härlig, rolig och fullspäckad helg. I Rivierans magiska ljus. Vi har firat, skålat, doppat fötterna i havet och hänt näsan mot solen. Idag besökte vi mitt drömhus. Den vackraste rosa villan man kan tänka sig. Faktiskt som en dröm. Men vi la inget bud…


Eftersom det är omöjligt. Det var nämligen den här rosa Rothschild-villan ute på Cap Ferrat. Jag måste skriva ihop en liten tips-lista från helgen, för detta är något man inte får missa om man är i krokarna. Nu ska jag krypa ner och sova…

Världens stressigaste fredag 

Alltså, nej, det ÄR kanske inte en fredag som går till historien. Många därute har säkert en mycket stressigare fredag. Mycket. Men för min del, så är det milt uttryckt “lite körigt”. Skälet till att jag hinner skriva nu är att jag sitter i en taxi (i fredagstrafiken, gah!) ut mot Bromma flygplats med två barn bak i bilen som är lugna och nöjda.  Själv har jag dundrande huvudvärk, trots huvudvärkstablett för nån timma sen. Kan nog bero på att jag inte hann äta nån lunch och klockan är halvtre. 

Vaknade halvsex imorse efter en natt som kände som ett hån att ens kalla natt. Mitt fel, delvis, eftersom jag var så uppe i varv. Signerade nya boken igår och träffade så mycket människor. Kunde inte somna när jag borde, sedan var det liksom kört. Halvsex började Ernst kvittra och glatt dra mig i håret (den var ny?!) och så väckte han 6-åringen som tassat in vid 4-snåret och sen var vi igång. 

Sedan smink och snygga kläder på, mata, ner med Ernst i babyskyddet och ut till Solna och PostNords huvudkontor där det var Frimärksrådet-möte i två timmar. In till stan igen, ut och hämta dottern på skolan, då jag inser att vi måste ha en enkel resevagn till helgen. Så typiskt mig att komma på det NU. Idag. Ringde till Bonti, de ställde fram en i kassan åt mig, redo, och jag rusade förbi, betalade och hämtade upp den. Hem och packa, till kvällens 100-årskalas (min farfar Kristian skulle fyllt hundra år idag) och släktmiddagen i Göteborg. Dessutom packa för Nice, dit Ernst, Johan och jag åker vidare imorgon. Vad ska det bli för väder där?! Hann inte kolla, det får lösa sig. Nu sitter vi i alla fall i taxin, förhoppningvis hinner vi med planet till Götet… 

Juryarbete och det som kallas “sömn”

Hade tänkt att skriva ett inlägg om dagens roligaste: juryarbetet! Idag var det nämligen dags för jurysammanträde inför det stora Influencer-priset, som ska delas ut i oktober. Bra gäng i juryn, bra diskussioner. Kan inte avslöja alltför mycket, av naturliga skäl, men bra kommer det att bli. Dock är jag nu så SLUT att jag inte får ihop en text om detta inspirerande möte, får helt enkelt återkomma imorgon. 

Nu ska jag försöka sova, eller sorry – ligga i sängen intill en snuttande baby med min onda rygg. Sömn är banne mig en skönskrivning för detta, just nu. Gonatt då!