Dubbel babylycka!

Det är verkligen dubbel babylycka för mig just nu! För nej, vi har inte tajmat men GISSA vad glada min kära Anna och jag blev när vi – jamen typ – i mun på varandra sa att vi hade något att berätta… Varsin 2017-baby, hennes första och min tredje. Så himla roligt.

Hon ligger lite före mig. Snart är det dags för Anna. Sedan blir det ju bara några veckor emellan, i princip. De blir till och med mer jämngamla än vad vi är. Overkligt ändå, det anade vi inte när vi fann varandra för många år sedan i Samskolans korridorer i Göteborg och livet var en “Broder Daniel”-låt. Nu går vi här med varsin stor mage.

sjdksbro

Anna, hittade den här bilden från ditt bröllop som jag tycker så himla mycket om. Det riktigt lyser genom bilden hur pirrigt glada vi är! Haha! En magisk dag på kungliga slottet, när Anna fick sin Oscar i salen ovanför livrustkammaren. Och när vi ändå tittar på de här bildena, kolla blommorna…

bruskdlw

Annas ljuvliga bukett – och här är min

djsksl

Annas brudklänning sedan då. Jag hade inte kunnat se Anna gifta sig i någon annan klänning än exakt just precis den här:

dhsjbroslop

Åh, Anna, nu längtar jag efter att träffa den lilla människan därinne!

Längtan efter värmen och ljuset

Scrollade tillbaka i mobilbilderna igår för att leta efter en annan sak – och såg bilderna från första veckan i november, när barnen och jag var på Teneriffa. Åh. Sena eftermiddagssolen nere på stranden, ljuset, tidiga kvällar och att vakna utan stress på morgonen, inte behöva tänka på matlagning, tunna kläder. Vi hade verkligen en härlig vecka. Kan verkligen rekommendera att åka iväg sådär, det går faktiskt att åka själv med barnen om man kör charter, utan tidsskillnad och gör det så enkelt som möjligt för sig. Jag fick en sådan AKUT längtan efter detta nu – sol, ljus och värme!

img_5747

Vågar inte planera någonting nu men… Man kan ju drömma!? Right? Om att det faktiskt kanske går att sticka iväg en vecka i oktober med barnen och babyn. Såklart beroende på vem det är därinne – men som sagt, drömma kan man.

15056336_1305461042832476_7891975977509130420_n

Eller kanske till och med Mallorca till midsommar, vi alla fem. Hmm, kanske kan gå faktiskt. Ja, en sak i taget, först ska babyn komma då…

Vad händer med klänningarna?

Jo, jag fick en (bra) fråga om kreationerna av återvunna skjorttyger som Emilia och jag bar på Ellegalan… Nämligen, vad händer med klänningarna nu?

20170113_ellegalan_6w9a4240

Det är ju mycket “lånta fjädrar” på sådana här galor och tillställningar, både vad gäller kläder och smycken. Så var det även för oss. Vi lånade bara klänningarna av Boomerang som nu behåller dem i sitt arkiv. Där kan de säkert också förvara dem betydligt bättre, jag undrar alltid hur folk gör med sina maffiga brudklänningar exempelvis? Om man inte, som jag, gifter sig i en “vanlig” vit klänning utan en riktig kreation?

Tårtkalasplaneringsmöte

15978093_1898435880442622_5837647468925924377_n

Tisdag = poddinspelning och möten med min suveräna “partner-in-style” Emilia. Vi utlovade ju ett rosa tårtkalas för alla kära poddlyssnare OM vi vann det stora priset på Ellegalan. Och så går vi och vinner

ebba-emilia-vinnare

Så idag stod planering på agendan. Närmare bestämt tårtkalasplaneringsmöte. Ett väldigt långt ord och framför allt, himla kul!

Något tårtkalas innan babyn blir svårt, insåg vi rätt snabbt. Eller okej, tidsoptimisten (jag) sa: “men det går, vi drar ihop någonting i slutet av februari” men den, i detta läge, mer realistiska (Emilia) sa: “Stopp och belägg, det blir ju bara stressigt, detta är ju något ROLIGT, onödigt att stressa då”. Jag jobbar också med Nyhetsmorgon fram tills ganska tätt inpå att babyn är beräknad. Så visst har Emilia rätt. Jag behöver spara krafterna. Istället planerar vi att bjuda på tårtkalaset i april / maj, nu ska vi bara spika ett datum. En fredag lutar det åt. Sedan tänker vi att det också är bra med framförhållning, så att så många som möjligt kan komma!

“Kan jag verkligen detta?”

“…Under min promenad idag lyssnade jag på avsnittet av Framgångspodden där du medverkar. Min föräldraledighet är snart slut och innan jag lyssnade på intervjun med dig var jag lite nervös inför att gå tillbaka till jobbet. Tankar som “kan jag detta”, “kommer jag att leverera” osv. Men efter att ha lyssnat på intervjun med dig så känner jag mig peppad och motiverad samt fylld med massa jävlar anamma! Jag håller verkligen med Alexander om att du är en cool kvinna med mycket power. Så stort tack för att du delar med dig och för allt du gör för att stärka oss kvinnor!

Stort grattis även till bebisen! Jag tycker att du gör helt rätt att du fortsätter jobba så länge det känns bra för dig. Varför ska man som gravid sluta jobba och dra ner på tempot om det känns bra att fortsätta? Det är roligt och inspirerade att se dig i TV och full pott för dina gravid-outfits.

ebbasa
Ett sådant här fint mail fick jag igår kväll. Åh, jag blev så glad! Kanske extra glad eftersom hon använder de två ord som sammanfattar min drivkraft, i allt det jag gör: att STÄRKA och att INSPIRERA.

Samtidigt känner jag så väl igen de där otillräcklighetstankarna. “Kan jag detta?”, “Blir det verkligen BRA såhär?” och “Kommer jag att leverera / motsvara förväntningarna?” – jag blir nog aldrig kvitt dem. Inför en sändning, inför ett viktigt möte, inför ett nytt uppdrag, eller bara inför något jag VET att jag kan men som jag inte gjort på länge. Ibland har jag perioder då de håller sig borta länge men sedan, rätt var det är, dyker de upp igen. Därför har det varit viktigt för mig att hitta sätt att hantera dem. Då försöker jag tänka såhär: nej, jag har inte 100% självförtroende i den här situationen men nu tar jag ett djupt andetag, gör jobbet och gör det så gott jag kan, under omständigheterna. Det finns trots allt ett skäl till att jag hamnade i den här situationen!