Spårvagnsljuden

image12

Promenerade nedför avenyn imorse, i strålande septembersol. En sådan vacker morgon. Hög himmel och klar luft, spårvagnarna som rusar förbi, ljudet som kastar mig direkt tillbaka i tiden till gymnasieåren. Ringde min kompis Anna och lyckades fånga henne just innan ett möte – blev så himla glad när hon svarade. Var liksom bara tvungen av att dela med mig av den härliga göteborgskänslan som fyllde mig, jag visste att hon skulle förstå precis! Just den här tiden på året, när jag också ofta är här för Bokmässan, så är minnena extra starka. Hösten, nystarten, förväntningarna i luften. Fylld av energi efter sommaren. Nu händer det, nu ska vi visa dem. Den känslan. Älskade Göteborg!

Idag ska jag maxa Bokmässan och försöka hinna med många kul seminarier, vill till exempel inte missa att lyssna på Kakan som pratar om sin nya bok. Sedan är det också härligt att bara strosa runt mellan montrarna, shoppa någon bok man kanske annars aldrig hade köpt och tanka på med idéer…

Veckans kändis-chock!

Så sitter man där i ett möte här på eftermiddagen och får ett sms. Slänger ett snabbt öga på mobilen – och herregud! Nej, inget av barnen har trillat och slagit upp ett ögonbryn (just idag) men däremot: Angelina och Brad ska skilja sig! Vilken kändis-chock ändå. Superparet som varit ihop sedan 2004. Fokuserar resten av mötet men så fort det avslutades kastade jag mig över People och de andra amerikanska sajterna med mer eller (oftast) mindre information om sådana här milstolpar i Hollywood.

sgdjs

Som den Hollywood-nörd jag är, så tänker jag att jag ändå har liite koll, på sådana som nog faktiskt kommer att fortsätta vara tillsammans. Eller rättare sagt, jag brukade tänka det. Jag tror att skilsmässan mellan Jennifer Garner och Ben Affleck kan ha varit spiken i kistan. Då gav jag liksom upp. Så egentligen ÄR det ju ingen chock. Men ändå. Brad och Angelina. Och alla de sex barnen, det tycks tydligen redan vara upplagt för gräl om vårdnaden. Sorgligt i så fall, förstås. Som alltid i sådana här lägen. Då spelar det nog absolut noll roll om man är megastjärna i Hollywood eller inte. Lämnade ifred av pressen lär de knappast heller bli, snarare tvärtom. Det lär bli värre än nånsin med fotografer, skvaller och rykten med tanke på deras superstjärnestatus.

brads

Angelina (foto ovan från TT Bild) begär inte några pengar från Brad, däremot full vårdnad om barnen samt att Brad ska få “visitation rights”. Själv tänker jag då också genast: vilken 23-årig “up and coming”-skådespelerska ska nu få vårdnaden om Brad? Förlåt, jag är en hemsk människa, men ni förstår hur jag menar…

Måndag – galaklänning på!

Måndag morgon – och okej, det må vara en underbart krispig septembermorgon här i Stockholm men… MEN! Det är också Emmy-måndag, alla galaälskare därute vet vad jag pratar om. Inatt gick det stora tv-priset av stapeln i Los Angeles. Tycker att vi startar veckan med en härlig trendspaning på fem härliga röda mattan-moments.

Här är de jag älskade lite extra mycket från nattens gala. Vi börjar med en midsommarnattsdröm på Kirsten Bell, signerad Zuhair Murad Couture…

bell

Att hon också var strösslad med diamanter från Harry Winston skadade ju inte heller. Apropå glitter, kolla in “Homeland”-stjärnan Claire Danes! Åh!

danehs

Skådespelerskan bar en vinnande guldklänning av Schiaparelli och hela hon strålade verkligen. Ursäktar till och med att jag måste vänta ända tills februari på nästa säsong med Carrie…

gudls

Guld är ju alltid flott. Liksom alla former av metallic, vi måste förresten apropå det snabbt spana in Padma Lakshmis silverglittrande fodral:

sjdks

Något annat som alltid sticker ut på röda mattan, när det görs rätt, är härliga nyanser av guld. Titta på Mandy Moores saffransgula Prabal Gurung. Här får hon också extra guldstjärna för chica stylingen: håret, smyckena och väskan – perfekt.

moore

Och okej, jag är väl liiite extra svag för “bumps” just nu – av förklarliga skäl. Men spana in Kerry Washington:

wash

Nej, då drar vi igång den här veckan tycker jag. Med eller utan galaklänning på?! Själv kör jag utan. Lite glammigare blir det dock på torsdag när jag åker ner till Bokmässan i Göteborg. Jippie, längtar! Kanske ses vi där?

Tänk om alla vore lite mer som Ernst?

14278886_336503716740273_1370925735_n

Åh, vi hade sådant bra “flow” idag i Nyhetsmorgon Söndag. Jag känner mig alldeles uppe i varv fortfarande, på ett bra sätt. Jippie! En superbra  gästlista fylld med intressanta, kloka och härliga människor med spännande och relevanta saker att berätta, just här, just nu.

Som alltid med sådana här produktioner så handlar det om teamwork – det är ett stort maskineri bakom kulisserna och det är en sådan oslagbart skön känsla när allt bara funkar. Det kändes redan imorse när redaktören Hampus, bildproducenten Niclas, scriptan Elizabeth och jag körde söndagens första möte klockan 05.00 när det var beckmörkt utanför fönstren i TV4-huset. Då sitter vi där med varsin kopp kaffe och går noggrant igenom varenda punkt, varje stillbild, övergång, varenda klipp, vilket som ska vara “mixat” och inte, med eller utan ljud, allt tajmas en sista gång, med ett mål: att det ska flyta på perfekt när det väl är skarpt läge och direktsändning. Senaste mötet innan det hade vi på redaktionen på lördag eftermiddag, dessutom blir det nästan alltid någon liten mail-avstämning på lördagskvällen. Inför 05-mötet har vi också kollat av nattens nyhetsflöde för att se om vi ska göra några sista justeringar. Idag var det också viktigt att dubbelkolla så att direklänkarna funkade, såväl från New York som från Skåne där vår reporter Max var på plats.

Sedan MÅSTE ni ju bara se intervjun med Ernst, om ni missade den. Denna kloka person som alltid lyckas sprida så mycket glädje och värme omkring sig. Får alltid en liten tankeställare när vi ses, man hinner med en liten kort pratstund som ändå ger så mycket. Och som han själv sa i intervjun, han möter alla människor med inställningen att de är BRA. Tänk om alla vore lite mer som han!

The magic number?

img_72081

Gomorron kära ni som läser. Tidig morgon här, barnen sover fortfarande. Jag, som känner att jag skulle kunna sova sådär tio – elva timmar per natt just nu, vaknade tidigt och kunde inte somna om. Och nu har jag suttit här ett bra tag och funderat på hur jag ska skriva. Rättare sagt, HUR jag ska beskriva och sätta ord hur alldeles bubblande pirrigt genomlycklig jag är över det som ni skymtar på bilden. Jag vet faktiskt inte om det går.

Det, den, hen? Det lilla livet härinne i magen som, om allt nu fortsätter att gå som det ska, ska bli ett litet syskon till våra älskade två små. Ett tredje litet mirakel. Som gjort att jag plötsligt vill hälla i mig filmjölk och häromkvällen blev besatt av kexchoklad. Som gjort mig dödstrött klockan tre på eftermiddagen och bilsjuk på bussen. Och som gör oss till fem i familjen nästa år. Ett helt litet gäng. Som jag längtat efter detta, drömt att kanske, kanske en vacker dag så. Slutat hoppas. Bankat in i mitt huvud att Ebba, det bli bra ändå, med våra fantastiska två. Nöj dig, människa! Men ändå någonstans djupt inuti mig känt att jag så innerligt hjärtans gärna önskat just precis det här. Alltså, jag är så oerhört tacksam, glad och lycklig. Okej, lite overkligt och galet känns det fortfarande också att jag ska bli trebarnsmor, hjälp…

Som jag sa till Emilia i veckans podd, snälla, säg nu INTE att det är tre gånger så jobbigt?!