Nedräkning, stegräkning…

Vecka 27! Och det känns, kan jag säga. Kanske lite extra idag eftersom jag var i Malmö igår och landade sent från Köpenhamn, var hemma vid ett på natten. Sedan upp idag för viktigt och roligt möte med Frimärksrådet. Sådant som jag annars har reserver för – men inte nu, känner jag. 

Har ställt in två träningspass den här veckan, för att schemat kört ihop sig. Suck. Träningspass låter kanske mer än vad det är, det är snarare att komma iväg till gymmet till min PT och köra så gott jag kan för att stärka rygg, armar och ben. Och så har jag börjat räkna steg igen. 10.000 steg per dag är INTE det lättaste att få ihop, i synnerhet inte som igår när det är flygresor, taxi och snabba ryck. 

Men i förrgår efter sista mötet så hoppade jag faktiskt av taxin på väg från Söder – sedan gick jag sista biten hem, ett par kilometer längs vattnet i decemberkvällen. Så skönt. Måste unna mig tiden att gå mera nu, behöver det både för kroppen och knoppen. 

Prinsessan Sofias Nobel-klänning

Blev intervjuad av Svensk damtidning om helgens stora fest – och det är ju lite tradition här i bloggen att “tippa klänningar”. Kul! Såhär gissar jag om prinsessan Sofias Nobel-klänning

idasj

En pastellkaramell signerad Ida Sjöstedt. Här ovanför är två stycken som jag såg från frontrow på modeveckan och direkt tänkte “Sofia” när jag såg. Det vore kul med en ljus färg i år, eftersom hon tidigare valt vinrött och midnattsblått. Sedan HOPPAS jag också på en maffig frisyr, hon har onekligen levererat tidigare! Den här är fortfarande lika magisk

idasjdk

Ofta blir det väldigt lyckat med långsiktiga samarbeten mellan kungligheter och designers, jag tänker på prinsessan Diana och Catherine Walker. Eller för den delen, Kate Middleton och Alexander McQueens chefsdesigner Sarah Burton. Och givetvis, kronprinsessans succésamarbete med Per Engsheden samt förstås stylisten Tina Törnqvist.

Åh, nu längtar man verkligen till lördag!

Att tänka tanken slut

_z6a2993

Usch, min hjärna går på högvarv. Jag säger “usch” för att det är stressande – fast det är förstås jättebra också. För det är väldigt mycket roligt som snurrar härinne i hjärnkontoret. Faktiskt, så har jag roligare än nånsin på dagarna! Stolt över helgens sändning med Nyhetsmorgon, superpeppad inför den kungliga dokumentären som nu är i slutfasen (gjorde två intervjuer om tv-programmet idag, inför att det ska sändas i jul), Emilia och jag har himla skoj med podden, sedan är det mina bokdrömmar och idéer som alltid ligger där och bubblar. Det är mycket bubblor nu. Kort sagt: pingismatchen i mitt huvud, som i och för sig alltid pågår, är intensiv såhär i december.

Samtidigt är jag så förbannat frustrerad. Jag får liksom inte saker ur händerna, känner jag. Inte tillräckligt mycket saker i alla fall. Hinner inte tänka klart tankarna. Gah, jag blir tokig! En artikel dök upp i mitt Facebook-flöde idag, där krönikören formulerade just detta: jag blir konstant avbruten. Vilket är mitt eget fel, till stor del. Krönikören planerar att “försöka rensa ut all onödig information ur mitt liv”. Låter lite väl hårt, för min smak. Men det ligger verkligen någonting i njutningen av att inte bli avbruten.

Imorgon blir det nya tag. Ska försöka köra “arbetspass” med mobilen utom syn- och räckhåll och mailen nedstängd. DÅ ska jag bocka av saker på decembers “att göra”-lista! Har ni fler tips för att hitta fokus, när man känner att tusen lösa trådar snurrar i hjärnan? Hur gör du?

Hjälp, VILKEN är bäst?

Min Säker stil-kollega Emilia och jag var häromdagen och besökte en ateljé med de allra vackraste detaljer man kan tänka sig: provdockor, mönster, stuvbitar, åh, jag ville dokumentera allt. En ateljé inredd på en gammal råvind, där en av landets bästa designers jobbade med återvunna tyger…

img_0467

Där och DÅ insåg jag var jag ska ge mig själv i julklapp: en bra kamera! Ja, ni ser själva den futtiga bilden här ovanför. Jag älskar att fota. Samtidigt, jag älskar också inställningen “auto” – så jag vill ha en lagom bra kamera.

Och jo, jag VET att det inte är kameran som tar bilden utan fotografen. Har inga superhöga ambitioner mer än finare bilder till bloggen. Har haft små, rätt bra kompaktkameror genom åren men jag skulle vilja ha en snäppet vassare.

Någon därute som kan tipsa mig om vad jag ska slå till på?

Gott humör-människor

Vissa människor blir jag på gott humör av på två sekunder…

img_0449

Carolina Gynning är en sådan. Åh, det var så kul att ses igår. Hon sprider sådan bra energi. Att höra om alla hennes projekt hon jobbar med är himla inspirerande, vi hann snacka lite efter sändningen också. På tio minuter avhandlade vi livpusslet, gravidkänslor (mina alltså) och julen.

Det är inspirerande med sådana där “gott humör”-människor på ett annat sätt också: jag tänker att man borde försöka vara lite mer så själv. När man kan och orkar, förstås. Jag hoppas att jag är det ibland – men inspirerad av Carolina ska jag försöka bli bättre på det!