Middag med bokklubben

Åh, NU ska jag iväg på något jag längtat efter länge. Himlen är knallblå och kvällen är nästan ljummen och jag ska hoppa på cykeln för att träffa Anna, Ida och Erica. Vår lilla “bokklubb” ska ha ett superviktigt möte.

Hmm, ja, det var väl bara det att vi helt glömt att läsa en bok den här gången. Men vad gör det?! Bokklubb kallar vi det ändå. Jag ska i alla fall rekommendera dem alla den senaste Anne Holt-boken som jag läste klart inatt. Kunde inte sluta läsa. Sörjer att den är slut. Hur som helst, det ska bli härligt att ses och höra om hur alla haft det i sommar. In i minsta detalj. Jippie!

Mitt (matiga) höstlöfte – vilket är ditt?

matsutm

Någon skrev att “hösten är det nya nyåret”. “Jamen hallå” ville jag bara ropa. Det har det ju varit länge. Nyår, hävdar jag bestämt, är en hopplöst dålig tid på året för löften, nya goda ansatser och nya vanor. Kanske till och med den sämsta. Det är mörkt, kallt och grått. Man är trött, slutkörd efter hösten och har januari, februari och mars framför sig. Hu. Hemska tanke.

Såhär års däremot? Perfekt! Så, vad har jag då för höstlöfte förutom det gamla vanliga? Med “det gamla vanliga” menar jag att bli superorganiserad. Ebba 2.0 – ett under av ordning och reda. Nu händer det. Vilket till exempel innebär att ska försöka att, som vardagsregel, bara kolla mailen mellan 09 – 18. När jag faktiskt också eventuellt hinner svara på dem, på ett vettigt sätt. Att boka in kortare möten, inspirerad av ett inlägg jag läste hos Blondinbella. Att skaffa en sådan där kalender för hela familjen och sätta upp hemma, för att få lite koll på planeringen. Att – ja, listan är lång, ni fattar nog hur jag tänker här… Bör kanske också tillägga att den här typen av höstlöften är – ehm – återkommande i mitt liv, vilket väl skvallrar om hur usel jag är på att hålla dem?!

Sedan har jag ett extra höstlöfte. Som jag inte brukar ha. Det gäller maten därhemma. I höst SKA vi banne mig bli bättre på att planera, variera och laga smartare och bättre middagar. Även här tänker jag att planering är nyckeln. Typ, bestämma att vi äter spagetti och köttfärssås med massvis med rivna morötter i på söndagar. Vilket vi nästan ändå alltid gör – men jag tänker att man kanske kan spika ett schema? Som vi kanske inte alltid håller oss till men i alla fall utgår från? Fisk eller lax (vilket barnen gillar) någon dag i veckan, eller kanske två? Kyckling en dag och så två veggo-dagar?  Och att faktiskt handla utifrån detta, ha liiite mer framförhållning och inte hela tiden hamna i småhandlingfällan. Som blir både dyr, oinspirerad och stressig.

Hur gör ni med detta, kanske är det någon som har bra tips? Matkasse är ju ett annat alternativ men jag vet inte, är rädd att det bara blir en massa mat som barnen ändå inte kommer gilla…

Premiärnerver!

IMG_6295

Efter en dag hemma i stan känns den här stunden, i söndags eftermiddag, redan så långt borta. Tänk vad fort det går ändå, att komma IN i det. Pang, så är man tillbaka i vardagen. Och det känns faktiskt riktigt, riktigt bra. Så fort man liksom är inne i det igen, så försvinner vemodet över att sommaren (som jag i princip ägnar flera av årets månader åt att länga efter…) är slut. För den här gången.

Lämnade glada barn på förskolan imorse, Emilia och jag ska strax spela in veckans avsnitt av “Säker stil”-podden och imorgon drar det igång med Nyhetsmorgon-möten och därefter full fart med söndagens sändning. Känner faktiskt lite premiärnerver, pirrigt, fast på ett bra sätt!

Sedan finns det ju så många sätt att förlänga sommaren, att göra det bästa av den här underbara mellan-tiden innan hösten är här på allvar. Igår hämtade jag barnen på förskolan och hade med picknick-middag, vi promenerade till en bra plätt på Djurgården, alldeles vid vattnet, och lekte i det stora klätterträdet. Stan, inte så dumt ändå.

Adjö, kära tofflor

hosgd

Okej, att ta adjö av stranden, den vita sanden. Okej att säga hejdå till vår lummiga gröna oas till trädgård, björnbärssnåren, tvättsträcket och det vita superpraktiska huset med skjutdörrarna till däcket som jag öppnar varje morgon. Lekstugan, min sommarcykel, gungan i trädgårdens största träd.

Men att säga hejdå till sommartofflorna, som jag bott i från midsommar. Snyft, det ÄR faktiskt lite sorgligt. En sommar gjorde jag misstaget att ta med dem hem, i tron att jag skulle vara en sådan där shorts-randig-skjorta-birkenstock-människa i stan, nån gång ibland. Men icke. Det händer bara inte. I år gör jag RÄTT och lämnar hela sommargarderoben här i Skåne. Och inser att jag måste bita i det sura äpplet och börja tänka på att klämma mig i svarta kostymbyxor, jeans (hemska tanke) och höga klackar, som jag inte varit i närheten av på snart tre månader. Puh. Åh, som jag och mina fötter kommer sakna er, käraste sommartofflor…

Inte enligt plan

FullSizeRender(1)

Jo, såhär såg det ut igår på stranden. En riktig drömdag. En sådan alldeles perfekt dag med glittrande vatten, den vita sanden och det turkosblå vattnet vid Falsterbostranden. Och lugnet. Augustilugnet!

Ja, okej, lugnet inom mig är kanske inte är 100% … Om jag ska vara helt ärlig. Egentligen hade jag verkligen behövt jobba undan. Det var liksom PLANEN. Men när vi vaknade till detta, då tänkte jag att “äsch, den här dagen kommer inte tillbaka i oktober”. Packade strandgrejer, solhattar, tredje Ferrante-boken, hinkar och spadar och så var vi på stranden hela långa dagen. Barnen plaskade, jag simmade. Så underbart skönt, en sådan dag jag sparar inom mig och plockar fram en riktigt ruskig höstdag.

FullSizeRender

Sedan passade jag istället på att sätta mig med datorn när barnen hade somnat. Hann väl inte riktigt med allt, samtalen jag hade på min “att ringa”-lista tar jag idag. Inte enligt plan men det funkade. Åh, det var verkligen värt det. Nästa vecka drar allt ändå igång på allvar. Pratade nyss med Emilia som sa att det kändes som höst i Stockholm “men på ett bra sätt”. Och jo, jag kommer hitta pepp till det också. Men nu njuter jag in i det sista…