Vykort från Mallis!

13413493_1258023107548770_585860728_n

Nej, det blev inga Beyoncé-blommor i håret på midsommar – men det blev en väldigt bra midsommar ändå! Jag satsade istället på hellång blommig klänning i min älsklingsfärg: blekblått. Vi åt långlunch på Bendinat med utsikt över det kristallklara vattnet och simmade sedan i vattnet som är sådär härligt salt att det nästan svider. Mmm.

På kvällen grillade vi här i huset och satt sent, sent i den ljumma kvällen när solen sedan länge gått ner bakom de rundade, grönskande bergen. Fruktsallad, rosé, kaffe och spansk mörk choklad med mandel i. Och imorse åkte det här supergänget hem…

annaida

Vi stannar kvar tills på tisdag och i eftermiddag kommer några andra kompisar hit och grillar. Men först väntar poolbad. Här hade jag kunnat avslutat inlägget med nån härlig bild på mina fötter vid poolkanten, en cappuccino och en Jojo Moyes-pocket men det vore i ärlighetens namn som en… Lögn. För det är minst sagt fullt ös hela dagarna med en 3-åring och en 5-åring i kombination med pool och brännande stark spansk sol. Ena stunden slår någon i tån, fram med plåster, andra stunden gå och kissa, hämta vatten, genomsvettig, mera solkräm, PÅ med solhatten, blåsa upp puffar, läsa saga och mammaaaaaa kom. Ja, ni är nog några därute som vet ungefär hur, ehm, denna procedur ser ut. Samtidigt FINNS det också stunder av att ligga raklång på en solbädd – och när dagen är slut så är summan av kardemumman att det är alldeles, alldeles underbart. Sommaren har startat!

Midsommardrömmen

Snart åker vi – mot Mallora! Förra året stod jag med två trötta barn, tre paket trötta jordgubbar och en VÄGG av spöregn framför mig utanför Ica i Skanör och tänkte “kom ihåg detta, Ebba – nästa midsommar åker vi iväg”. Sagt och gjort, i år blir det Mallis.

Vi pratar om den perfekta midsommar-looken i veckans podd, som släpps imorgon torsdag. Då mer för en svensk midsommar. Midsommar på Mallis öppnar ju dock för helt andra stilmöjligheter. Så såg jag Beyoncé på Instagram, från Hawaii där hon semestrar med familjen…

midso

Japp, där har vi det. Mitt midsommarmål! Jag vet, man känner sig lite fånig med krans i håret och jag undrar alltid – ska man sitta med den hela kvällen?! Eller bara ha på sig den för att det blir en fin Insta-bild? Hur det än blir, så är det precis den här känslan jag vill åt. Åh. En skön men snygg klänning, som liksom gör att jag svävar fram vid poolkanten. Och sådär ursnygg “nästan osminkad”-sminkad vill jag också vara…

midsgsj

Vi får väl se hur jag lyckas. Fortsättning följer!

Kampen mot myggorna

2012-07-06_1341565405-e1341641992315

Såg myggforskaren Anders Lindström i Nyhetsmorgon imorse och kände – neeej! INTE EN SOMMAR TILL. Jag står inte ut. För snart börjar det, snart kommer myggorna och jag är en sådan där som de älskar. I-landsproblem, javisst, men för mig är det en plåga.

Jag är nämligen en mänsklig myggfångare. Alltså, det bästa myggskyddet är verkligen att sätta sig bredvid mig en sommarkväll. Myggen dras till mig, har alltid varit så. Betten svullnar upp till gigantiska illröda blaffor, som snarare liknar nån slags allergisk reaktion. It ain’t pretty. Får köra antihistamin och diverse salvor, som hjälper någorlunda. Du som också är en myggmagnet vet vad jag pratar om här, det är ett helvete.

Här nere i Skåne är det dessutom värre än på västkusten, tycker jag. Kanske är det i och med all grönska, jag nästan hör hur äggen kläcks i buskarna i vår trädgård efter en regnig sommarnatt. Hu.

Tyvärr tipsade inte myggforskaren om HUR man håller dem borta? Vad är det som verkligen funkar?! Han kanske inte tyckte lika illa om mygg som jag, helt enkelt. Men nu JÄKLAR, den här sommaren ska jag kämpa. Har just klickat hem mygglampor till trädgården, sådana där grejer man sätter i kontakten över natten och någon annan liten apparat som man kan lägga under bordet. Det fanns ett ganska så gräsligt limegrönt “hölster” till – men jag väntar lite med det, fåfängt nog. Även om det vore underbart att vandra runt med ett hölster som ger en myggfri zon runt mig hela sommaren. Mmm, låter härligt…

Någon som har nåt magiskt knep som håller myggen borta?!

Engelska, svenska eller Swenglish?

starld

I lördags när jag skulle ut och springa började jag lyssna på Filip & Fredriks podd – nån tipsade mig om den för ett tag sen och jag tänkte, äh, ger det en chans. Men efter åtta minuter inser jag att jag inte lyssnat sedan de började podda på engelska. Nej, jag orkade inte och jag tycker, i mina öron, att de tappar sin charm via engelskan. Jag stängde av och körde min min pepp-playlist istället…

Det fick mig att tänka på det här med English. Ja, svensktalande som skriver på engelska alltså. I poddar, bloggar och inte minst, på Instagram. Å ena sidan är min spontana reaktion när folk jag följer börjar skriva på engelska – herregud, it’s called storhetsvansinne.  Sen är det ju det här med  felstavningar, särskrivningar och grammatikfel. Att skriva på ett språk man inte behärskar fullt ut är, för att då använda ett engelsk uttryck: very risky. Det blir lätt lite pinsamt och man riskerar nog snarare att tappa följare och läsare.

Behärskar man dock språket okej så är det ändå härligt, nånstans. Att våga satsa, våga tro på “world domination” och köra – trots att man säkerligen vet att man kommer att få syrliga kommentarer. DET gillar jag. Och hey, syrliga kommentarer är ju också en form av engagemang!

Sen är jag ju heller inte ett dugg bättre själv. Att podda på engelska skulle jag aldrig greja, inte heller att blogga. Eller, det skulle bli ofrivillig humor. Men på min Instagram skriver jag de flesta “inläggen” på engelska. Som är långt ifrån perfect. Så, vem tusan tror jag att JAG är då?! Tja, det kan man ju undra ibland. Jag får en del kommentarer från folk som retar sig på det. Är medveten om att det kanske blir lite fånigt ibland. Men jag struntar faktiskt i det och tänker på de engelskspråkiga följare jag faktiskt har, via mitt kontaktnät inom mode, stil och böcker och förstås via min syster Amy i USA – och sen var det ju det där med “world domination” då…

Vad tycker ni om engelska vs svenska på bloggar och Instagram?

Måste få ur mig känslan

13256071_1159306660781249_7617251252758627408_n

Förlåt. Nu kommer jag låta sådär jobbigt nyfrälst. Jag hör ju själv hur det låter – och jag vet hur jobbigt jag själv skulle tycka att det lät… Om jag hört någon säga detta i, typ, januari. “Himla med ögonen”-jobbigt.

Men. Med det sagt. Jag måste ändå få ur mig känslan! Den här underbara känslan av att… Jag, Ebba, kan springa. JAG KAN! Jag KAN något jag aldrig trodde att jag skulle kunna. Nånsin. När jag i lördags eftermiddag sprang längs golfbanan vid stranden härnere i Skåne med Justin, Danny och Robyn i lurarna, så fick jag nästan en utomkroppslig känsla. Låter ju idiotiskt, jag vet, men jag kan inte beskriva det bättre än så. Är det verkligen jag som springer här, mina ben som fortsätter röra sig och liksom kommer in i det efter 5 kilometer? Nån vidare teknik vet jag inte om jag har, jag gör säkert fel – men jag gör det. Och det är det viktiga för mig.

13102839_1140847015960547_4462224379410494723_n

Det allra bästa med mitt lilla springprojekt blev alltså inte alls det jag trodde när jag startade. Det vill säga, att få bättre kondis och röra på fläsket. Att pina mig igenom det. Nej, istället blev det en maxad självförtroende-boost som jag verkligen inser att jag behövde just nu, i mitt liv. Är så oerhört glad för det. Nu jäklar, hörrni! Med den nya, grymma känslan attackerar jag nu kommande planer och projekt och det känns BRA…