Ebba vs Regnet, 1 – 0

Regnet smattrar mot rutan. Idag igen. Det SKA bara inte vara såhär, inte i mitt älskade Skåne i juli! Men nu är det bara att gilla läget. Dock blir dessa regndagar något av en match, med tanke på att det bara inte funkar för oss allihop att sitta inne en hel dag. Det blir bråk, gnäll och tjat i kvadrat. Suck. Idag känner jag att Ebba leder mot regnet med 1 – 0. Vad är då knepet? Jo, följande koncept har varit vinnande här hemma, sommarens regndagar:

Organiserade pysselprojekt av typen “snälla, gör ett jätte-jättelångt halsband till mamma”.  Pyssel är fantastiskt men kräver en uppgift, mina barn kommer sällan igång själva när man bara ställer fram en låda med blandat pyssel, de behöver ett projekt. Ett tydligt sådant.

Plocka bort leksaker. …för att plocka fram dem med ett entusiastiskt “WOW, jag hittade Plus plus-burken som vi alla trodde var borta!”. Plus plus är för övrigt en av de grejer våra barn verkligen kan sysselsätta sig själva med. Jippie!

Mys i soffan med en ny film, mitt på blanka eftermiddagen. Kräver en light-lögn. “XXX:s mamma tipsade om en jättespännande film som XXX älskar och som är superspännande och kanske liiiite för läskig för er, men jag tycker att ni kan få se den ändå…”. I slutet av den här meningen hoppas jag ha kommit på nån film som de inte sett, om inte annat bläddrar jag på Netflix, HBO eller Cmore och låtsas att jag vet EXAKT vad jag letar efter.

Åka till biblioteket. Bibblan är ett säkert kort, dessutom får jag själv ett slags lugn där. Sitter i lugn och ro i en soffa och läser lite högt för barnen, som får välja vad de vill låna.

Göra mataffären till en utflykt. Tricket är ju att komma hemifrån, att få lite frisk luft och att få ut springet i benen på barnen. Att sticka och handla kan funka fint, tycker jag. En långhandling utan stress, där barnen får hämta olika grejer själva, provsmaka ost och kanske välja en glass på slutet.

Lägga pussel. En klassiker, som faktiskt funkar. Dock med fullt engagemang av mig som förälder, vilket innebär att man bara måste acceptera sitt öde och gå in för det till 100%.

Plocka vinbär i trädgården. Barn utrustas med bunke, klart. Nu måste jag bara hitta på något med alla röda vinbär…

Hjälpa till med matlagningen. Hjälpa till att laga lunch eller middag, typ göra egna grillspett med korv, köttbullar och potatis, eller knäcka ägg och vispa ihop omelett-smet (sommarens standard-lunch här hemma).

Gå och bara i poolen när det regnar. Ett äventyr. På med regnjackorna och badkläder – detta gjorde jag igår eftermiddag, sista timman innan poolen stängde. I princip ensamma i poolen. Härlig känsla att komma hem med glada, rena, nybastade, härligt simtrötta barn som sedan bara kan äta middag och dra på pyjamas.

Slänga ALLA ambitioner om egentid i papperskorgen. Redan på morgonen. På så sätt blir det en bonus OM du får en stunds lugn för en kopp kaffe, lite Instagram-scrollande eller en tidning.

Har ni fler bra regn-tips för lediga sommardagar? Tas TACKSAMT emot!

Tre barn – TRE barn! 

Dåligt uppdaterat här, det hade jag inte planerat. Jag blir alltid lite nykär i bloggen om sommaren. Kommer på idéer och tankar, som jag annars inte alltid hinner landa i. Får ny energi. 

Men vad hände nu då? Jo, tre barn hände tror jag visst. Jag skyller detta på ALLA som sagt saker i stil med att “åh, trean hänger bara på”, “det är ingen större skillnad, den STORA skillnaden är mellan ett och två” och “trean är så smidigt, man är så van”. Alltså, jag vet inte om jag håller med? Tre barn känns just nu… Mycket. Fullt upp, non-stop, morgon till kväll. Eller, aldrig lugnt. Alltid någon som behöver något. Bytas, amma, rulla vagnen. Just som jag tänker sätta mig ner och skriva en stund så, pang, nån som slår sig, “mamma-mamma-mamma” eller så ska det grejas mat, smörgås eller ja, ni fattar. Hinner inte med!

Jag njuter, det gör jag verkligen – jag njuter i ett härligt kaos! Men jag längtar efter liiite mer tid för att skriva här, till exempel. Jaja, min tid kommer. 

Och vi är framme 

Klockan är strax över halvtolv och vi är äntligen framme. Oj, vilken lång dag. Nu sitter jag här nedsjunken i soffan i den mörkblå skånska natten och stirrar ur i trädgården, nu kommer jag inte längre. Slut på bensin. En annan som fick slut på bensin var min dator. Panik! Min dator bestämde sig för att ha gjort sitt (?!) och jag fick rusa till Mac-affären i Stockholm där de vänliga själarna hjälpte mig, höll till och med öppet några minuter extra tills jag fick ordning på allt – sedan hem och packa om, ut till flygplatsen och väl där, försening. Hjälp. Men det blev ingen farlig sådan, tack och lov. 

Nej, nu ska jag rycka tag i mig själv. Ta mig den sista sträckan till sängen: från soffan, i pyjamas, av med tv-sminket och krypa ner. Hurra. Ljuvligt skönt ska det bli! 

Yes, vi är i mål! 

Jippie, vi är i MÅL! Vilken härligt maxad dag på jobbet, jag är verkligen himla GLAD över att jag åkte upp för de här dagarnas kungliga gästspel i mitt kära Nyhetsmorgon. Det var verkligen värt att avbryta semester och mammaledigt för detta. Det var feststämning i studion hela dagen, från de vackra blommorna (tack Johan Munther!) till Frida Zetterströms kungliga stilspaning. Och Claes-Johan Larssons stenkoll på varenda detalj. Allt under styrning av briljanta redaktören Anna Stenberg och preppat av Anneli Jansson, ja, allihop som gör ett sådant enormt jobb som inte syns i rutan – men som förstås ändå gör det. Ett väloljat maskineri som HELA Nyhetsmorgon är. Som alltid, så slås jag hur vi alla tillsammans ror den här båten i hamn. Alltihop, så fint och vilket teamwork. Ja, ni hör, jag fick en riktig kick av detta! 

Nu ska jag försöka få ordning på mina nya dator – puh, håll tummarna – och sedan hem och packa igen, åker med sista flyget tillbaka till Skåne ikväll… 

Hurra, vi KÖR! 

Hurra, vi kör – vi är live, vi är igång! Här sitter jag med härligt rutinerade gäster och vi har himla trevligt i Nyhetsmorgon-soffan kan jag meddela… Jag tror kanske att det syns genom rutan?! 


Just nu – amningspaus… En mycket hungrig liten baby, tack och lov för att det blev en paus efter tre timmars direktsändning. Men snart kör vi igen. Känner mig mer som mjölkmaskin än mamma just nu, just här. Puh!